Lägenhetscraving
Nu har jag testat på att bo på campus. Och nu är det nog. Jag trivs jättebra med att bo två och en halv minut från skolan, det är kung att aldrig behöva gå tidigare än fem minuter innan lektionen börjar. Men att bo i studentrum har sina nackdelar. Att sakna saker som en soffa hade jag nog aldrig tänkt på. Jag saknar att ha ett rum där man kan sitta flera personer och socialisera. Jag och min fina norsk, Vilde, har bestämt oss för att bli sambos nästa år. Och allt vi kan tänka på nu när vi är ute och rör oss på gatorna är vart vi vill bo. Vi googlar lägenheter, fantiserar om inredning och drömmer om en soffa.
Givetvis hade man önskat sig en fin takvåning med stora fönster, centralt men nära till skolan. Men kraven är inte så höga. Jag vill ha ett brukligt kök, en skön säng, en soffa och soffbord, tekoppar och en helkroppspegel. Inget brandlarm som testgår varje vecka, inget smutsigt kök från flatmates, inga städerskor som inte kan städa. Ett år på campus är kul, men sen kan det vara.
