Röd dubbeldäckare

Jag har så många intryck och saker att berätta, att jag egentligen inte får ur mig någonting vettigt alls. Jag skulle vilja visa er allt, presentera er för alla de fantastiska människor jag träffat och träffar dagligen. Men hur mycket jag än skulle försöka så skulle ni aldrig förstå på det sätt jag vill att ni ska förstå. Precis som jag aldrig skulle förstå exakt hur ni har det hemma i Åmål, Oslo, Karlstad, Stockholm eller någon annanstans. Men detta är väl den mörka sidan på myntet. Att sakna och bli saknad. 
 
Känner mig ganska så inkörd i min vardag redan. Varit i biblioteket i två dagar och läst, mest för att komma igång. Vet oftast vilken byggnad jag ska gå till för att hamna på rätt lektion. Vet vilken kod jag ska använda vart och vilket kort som ska visas när. Atmospären på campus är sin egen. Och jag fullständigt älskar att bo i denna vackra stad. Varje gång en röd dubbeldäckad buss kör förbi slår det mig. Att jag bor här. Efter ca 3 års tjatande. Jag är nöjd. Och jag mår bra. Kräver inte så mycket mer för nu. I morgon ska vi till Camden och Eline för att laga mat. På lördag ska vi hälsa på i Notting Hill och leta efter den blå dörren. 
 
Allmänt | |
#1 - - Anli, pinglan:

Inte för att göra dig ledsen, men för att ni ska spara tid vill jag bara säga att den blå dörren inte finns... Har själv letat, men de har målat den i någon anonym färg så sådana som vi inte ska hänga där :(

Upp