sfias

Jisses vad nervös jag är. På lördag ställer jag mig åter igen på tävlingsgolvet, efter 6 år uppehåll. Mina syskon skrattar lite i smyg när jag berättar att jag tagit upp danskarriären igen, som aldrig var en särskilt lyckad karriär. Jag var aldig den dansanta i familjen, det priset har lillasyster tagit med råge. Sandra var den som fick oss andra att börja dansa och både hon och Matilda var ju alltid i de statusladdade grupperna. Mellanbarnet höll sig på mellannivå, gav upp dansandet för cheerleading för att sen byta pompoms med boll och spelade handboll i några år. Och nu tillbaka till dansen igen. Och, JISSES vad nervös jag är. Ser framför mig hur jag får total blackout och står still i mitten av scenen. Återkommer med besked på söndag. Skriver jag ingenting alls, så beror det på total social fönedring av mig själv. Det betyder också att detta aldrig igen ska nämnas, evva.